Äntligen fungerar datorn.....

Hejsan på er....
Vi har varken försvunnit eller tröttnat på att skriva i bloggen utan det är vår dator som totalt har havererat. Om det beror på värmeslag eller ålderdom eller möjligtvis att den kan ha "gått in i väggen" p.g.a alla bilder som vi fyller den med. Nu har vi dock fått tag på en separat hårddisk och fått lättat på trycket lite. Vi får hålla tummarna att det hjälper och att den kan göra sitt jobb under resten av vår resa.
 
Vad har vi då gjort under tiden vi har varit "borta" från bloggen.
Vi lämnade ju Huay Yang för ungefär en vecka sedan. Med taxi åkte vi söderut i två timmar för att ta oss till Chompoon. Det är därifrån båtarna till Koh Tao går. Båtresan till Koh Tao var hemsk och jobbig. Resan tog ca. 2 timmar och vi blev, trots sjösjukepiller, sjösjuka efter kanske 10min. Personalen ombord på färjan gick runt bland passagerarna och delade ut spypåsar med högerhanden och tog emot "användna" med andra handen. Fruktansvärt. Vi var inställda på att resan skulle bli jobbig med det här var värre än vad vi förväntade oss. Färjan var en katamaran och den gungade och slog under hela den långa resan. Det var väldigt många medtagna turister som stapplade av färjan väl framme vid Koh Tao. En äldre kvinna fick de bära av båten. Även vi var mycket nöjda över att äntligen vara framme.
 
Vi hade inte bokat något rum innan så Micke och Sara fick hyra en moppe och ge sig ut på jakt efter ett lämpligt ställe att bo på. Till slut hamnade på Sairee Beach och resorten Sairee Hut resort som hade toppenläge mitt på stranden. Sairee Beach är Koh Tao´s finaste och mest populära strand. Efter att ha varit på "pensionärsstället" Huay Yang var Koh Tao totalt motsatt. Där var det massor med ungdomar och håll i gång långt in på natten. Massor med folk på stranden, mysig gågata med många restauranger och butiker och på kvällarna satt vi på mysiga restauranger och tittade på eldshow. Allt det som vi saknat i Huay Yang. Eftersom resorten var i stort sett full hade de bara "bröllopssviten" kvar. Efter den långa och jobbiga resan tyckte vi att vi var värda något extra och tackade ja till att bo några nätter i den fina bröllpssviten. Stort härligt rum med stora fönster ut mot stranden och havet. Fin altan med utomhus bubbelbad. Här trivdes vi.. Sista kvällen träffade vi den mysiga och stora familjen från Lysekil som vi lärt känna i Huay Yang.
 
Efter 4 nätter var det dock dax att dra vidare till koh phangan. Denna gång gick båtresan mycket bättre och endast en påse kom till användning. Nu längtade vi till vårt favorithotell Salad Beach Resort. 
 
Det får räcka för denna gång och vi hoppas att vi skall kunna få till några fler inlägg innan vi åker hem.
 
Här kommer bilderna som vi förstår att ni gärna vill se...
 
 
Äntligen påväg!!
 
Framme vid Lomprayahs färjeläger. Ännu ovetande om vilken jobbig resa som väntade oss.
 
Nu var det dax att gå ombord.
 
Ops, fel håll. Vi var många som ville med båten till Koh Tao.
 
Hotellraggarna väntar på att turisterna skall nappa på att åka till just deras hotell.
 
Jag och Rebecka satt och väntade på en av restaurangerna i hamnen medan Sara och Micke letade hotell. 
 
 
I rummet med den stora balkongen bodde vi. Poolen var toppen tyckte Rebecka
 
 
 
 
På en av flera moppeturer besökte vi det här lyxhotellet
 
 
 
 
 
En kväll fick vi besök av den trevliga familjen från Lysekil..
 
 
Båten som skall ta oss till Koh Phangan. Den här gången gick det faktiskt riktigt bra...
 
Koh Phangan är bäst!!
 
Äntligen framme! Rebecka pustar ut vid taxin som skall ta oss till hotellet.
 
 
Våra vänner på Salad Beach!!

Kommentarer
Postat av: Bengt

Det var allt tur att jag inte var med på båtresan
jag tål ju inte sjösjuka så bra.Båtpersonalen är nog van vid sjösjuka turister.
Det är väl kul för er alla att det är lite mera liv
och rörelse på det nya stället.Pensionärsmiljö vill
inte ens vi ha hela tiden dit vi reser.
Väldigt fina bilder. Det verkar vara lika naturskönt vart man kommer i Thailand.
Nu börjar vi allt att längta efter er alla här. Det
skall bli kul att ses igen.

Morfar.

2013-02-05 @ 16:20:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0