thailandsfamiljen

Yes, that's right. Jag tänkte härma min kusin Johanna som också hade en blogg tillsammans med en kompis när de var ute på långresa för ett antal år sedan. Hon skrev en "Resans" och det tyckte jag var kul! Så jag ändrar några frågor och gör en egen version!! 

 

Life In Technicolor - Coldplay (Otroligt maffig låt som jag också kommer koppla med Thailand)'

 

 

 

*Resans mest använda Thai ord: Aroi = Jättegott 

*Resans jobbigaste: När vi bodde i bröllopssviten på Koh Tao och grannstället spelade vrålhög housemusik till klockan 4 VARJE natt.  

*Resans svåraste kom-ihåg: Alla thaifraser!! 

*Resans största rädsla: Moppeolyckor (Anneli) 

*Resans vardagliga snackis: "Var skall vi äta sen/ikväll?" 

*Resans längsta stopp: Huay Yang 

*Resans sjuka: Den hemska magsjukan som stort sett hela familjen fick på Kacha (Koh Chang)  

*Resans snällaste: Familjen på Vipha Ville som ägde resorten vi bodde på.          

 

 

                                                                                                               

 

Hejsan på er! Nu skall jag berätta en sak som är helt ofattbar, våran underbara resa är över. Det känns helt sjukt faktiskt. Efter att ha gått och längtat efter detta i flera år och bara hoppats att det skulle bli av, så är den slut... Men även om jag är sorgsen över att det är slut, så är jag så otroligt lycklig att det gick!!! Det här har varit den bästa upplevelse jag varit med om i hela mitt liv. Verkligen. Vi har varit med om så mycket kul, träffat så mycket härligt folk, ätit så otroligt god (och billig...) mat, och njutit av det fantastiska vädret!!! Allvarligt talat så hade det inte kunnat bli bättre. Men nu är det över och jag känenr mig lite snopen. Hur skall det bli att komma hem till Sverige igen? Hur kommer vädret att vara? Det är det jag är mest orolig över. Jag är inte alls sugen på kallt och mörkt sverigeväder... Men nu har vi fått ladda upp våra batterier ordentligt och har fått 3 underbara månader som vi kommer att komma ihåg för resten av våra liv. 

 

Under denna resa har vi gjort så mycket nytt. Bland annat har vi varit på så många olika ställen. Vi har varit i byn Huay Yang, där vi fått uppleva lite mer av det "riktiga" Thailand och inte bara det turistiga som vi brukar se. Vi har också varit i huvudstaden Bangkok, där jag aldrig hade varit förr. Det var också en upplevelse! Maken till storstad har jag aldrig sett, herregud!! Sedan har vi besökt 4 öar: Koh Chang, Koh Tao, Koh Phangan och Koh Samui. 

 

Jag kommer sakna Koh Phangan så sjukt mycket. Det är mitt andra hem. Det knäppa är att det går egentligen inte att beskriva ordentligt VAD som är så fantastiskt med just denna ö, men jag tror att det är pga jag har så många minnen härifrån som gör att det blir så speciellt. Vi åker hit i stort sett varje år och för varje gång man kommer hit blir kärleken till ön starkare. Ni skall bara veta hur fantastiskt det är att flyga fram på en moppe i backarna och se den underbara utsikten. Då känner jag riktig lycka. Det är här jag hör hemma!!! Men såklart hade jag inte velat bo här jämt, det hade nog förstört det speciella.. 

 

Jag känner också att jag har lärt mig mycket under den här resan. Till exempel har jag lärt mig att ta stort ansvar för mina studier och skolarbete, eftersom att detta vaqr nödvändigt i skolan i Huay Yang.

Jag har också lärt mig mycket om hur man skall ta sig till väga och hur maan skall hantera situationer när man är utomlands. Till exempel lärde mig pappa att i Bangkok så finns det folk som kommer fram och lådsas vara vänliga och vill hjälpa till, medan i slutändan så vill de bara få en att köpa någonting... 

Och det viktigaste av allt. Jag har lärt mig att man inte skall vara så naiv och inte lita på folk. För tyvärr är det inte alla som är så snälla som du tror. Under det där stora leendet kan det dölja sig mycke skall jag säga er.. 

 

Javisst ja! Jag har också testa på Thaiboxning!!! Det var så GRYMT KUL. I början var jag lite nervös över hur det skulle vara och hur jag skulle klara av det, men det gick superbra! Eftersom att jag tyckte så mycket om det första gången blev det att jag kom tillbaka och tränade 2 gånger till! Jag tog alltså 1 timmes privatlektioner. Lektionen började med att man värmde upp med att hoppa hopprep i 5 min. Sedan var det träning på olika tekniker. Olika slag och sparkar mm.. Så höll vi på, och jag tröttnade aldrig!! I slutet stretchade man igenom hela kroppen. Haha, sista lektionen dröp jag av svett och var så trött! Men så himla underbart!!!! Min lärare var en riktig tuffing som hette Nat. Har var en "champion" på thaiboxning och världigt duktig på att lära ut. Han jobbade som thaiboxningslärare och höll till här precis HELA tiden. Från morgon till kväll varje dag förutom 3 timmar på söndag. Då hade han lite ledigt för att kunna åka in till Thong Sala och titta på thaiboxningsmatcher på TV. Hmm, då måste man verkligen brinna för sin sport. Men i alla fall, jag kände på en gång att det här är verkligen någonting för mig. Man jobbar med hela kroppen och det är väldigt bra träning. Jag hoppas verkligen att jag kan fortsätta med det när jag kommer hem, det hade varit superkul! Nästa gång vi kommer till Koh Phangan skall jag garanterat träna där igen!! 

 

Yes, det var det. Nu sitter vi på The Lodge på Koh Samui. Man får försöka njuta av den allra sista dagen här in the land of Thai. Jag är dock säker på att det kommer bli toppen att komma hem igen. Och på lördag så skall vi ha släktkalas hos Albin och Emma och det skall bli SÅÅ kul att träffa alla igen! Saknar min underbara släkt och mina fina kompisar... <3 

 

Vi ses snart! Kramar Sara :) 

 

Jag på den vackra Haad Yao beachen. Det måste vara Koh Phangans finaste strand. 

 

 

Idag tänkte vi att vårt inlägg skulle handla om vår favoritö Koh Phangan och att vi skulle vilja visa er lite bilder som vi tagit när vi åkt runt på ön.

 

Koh Phangan är den mellersta av de tre öarna som ligger på Thailands östkust. Den största och mest kända ön heter Koh Samui. Det var hit de första turisterna kom och efter det har turismen exploderat på Koh Samui. Här ligger flygplatsen och hit går det många charterreser från bl.a Sverige. De kändaste stränderna på Koh Samui heter Chaweng och Lamai. Här ligger de stora och flotta hotellen, stränderna är fyllda med turister och trafiken är hård. (Inte lämpligt att hyra och åka moppe på Koh Samui).

 

Den minsta av de tre öarna heter Koh Tao. Det är även den ön som ligger längst ut från fastlandet och här hänger det mycket dykare och ungdomar. Ön är bergig och grön med många fina små stränder och med fin dykning. Finast och mest kända stranden på Koh Tao heter Sairee Beach.

 

När vi är på Kph Phangan bor vi oftast på den nordöstra sidan av ön. Här är det oftast lugnt och inga stora vågor. Vattnet är stilla och det är härligt att bada i. Huvudstaden på ön heter Thong Sala och det är oftast hit man kommer när man kommer in med färjan. Det som Koh Phangan är mest känt för är nog de stora fullmoon party som hålls varje månad på Haad Rin. Massor med partysugna samlas för att festa och dansa. Då fylls hela ön upp och det kan vara svårt att hitta någon stans att bo. Koh Phangan är en kuperad ö och det finns många härliga vägar att åka runt på på moppe (som vi gillar). Att hyra moppe är billigt (ca 30kr) dagen. Egentligen är det en liten motorcykel, men vi kallar det för moppe. Nästan alla hyr en moppe eftersom det är det absolut bästa och enklaste sättet att ta sig runt. Tyvärr är det väldigt vanligt med olyckor. Många kör för fort, är berusade eller helt enkelt ovana att köra. Vi är dock noga med att köra mycket försiktigt och att inte köra när det är mörkt. 

 

 

Vi har även bland annat besökt matmarknaden i Thong sala, varit och hälsat på elefanterna och träffat en söt liten apa och så funderar Sara på om thaiboxning kan vara något för henne.

 

Nu har vi bara ca 1 vecka kvar, tänk vad fort tiden går när man har det så här bra!!!

 

 

Inga problem om bensinen håller på att ta slut när du är ute och kör. Du köper bensinen för 40 - 50Baht flaskan överallt längs vägen. På just det här stället skulle man bara lägga pengarna i den röda kakburken när du tagit så många flaskor du behövde...

 

Ni som känner oss vet att vi har ett favoritställe här på Koh Phangan och att det heter Salad Beach Resort.

 

På denna resort har vi bott många gånger och vi alla trivs fantastiskt gott här. Resorten ligger jättefint mitt på den fina beachen Haad Salad på nord östra sidan av Koh Phangan. Den mjuka vita stranden är långgrund, inga vågor och fantastiskt fint turkost vatten inramat med palmer och bergen i bakgrunden. Själva stranden är inte så stor men vi tycker att man får en mysig och underbar känsla här. Det finns några fler reorter och restauranger, men inte så många. Här trivs vi....

 

Att vi trivs så gott på just Salad Beach Resort beror på att resorten har en mysig atmosfär med stugor inbäddade i en härlig trädgård, Restaurangen ligger precis vid stranden och när man sitter på däcket känns det som man nästan sitter i vattnet. Maten är jättegod och med en familjär stämning. Det som är allra bäst med Salad Beach Resort (tycker i alla fall Sara & Rebecka) är de supersnälla och mysiga killarna som jobbar där. De kommer alla från Burma och är som en stor familj. Eftersom vi varit här så många gånger känner vi de flesta riktigt bra och flickorna har fantastiskt kul när de hänger i restaurangen och umgås med Moon, Sky Blue, Koko och Yeng Yeng mfl. I Thailand är det mycket vanligt att man har ett smeknamn eftersom de ofta har långa namn.

 

Just nu är det väldigt lugnt på Koh Phangan. Det är flera veckor kvar till det stora Full Moon partyt som äger rum varje månad på Haad Rin. När det drar ihop sig till party kommer det massor med folk hit för att festa och dansa på stranden under en lång och intensiv natt.

 

Idag har vi tagit en moppetur till just Haad Rin för att kolla läget och besöka en indisk restaurang som serverar jättegod indisk mat. Vägen dit är bitvis väldigt backig och med en fantastisk utsikt. Man bör dock unvika den när det är mycket trafik för det händer många olyckor på denna väg. På hem vägen besökte vi lördags marknaden i huvudstaden Thong Sala. Inte så mycket att handla men kul att bara gå runt och titta. Att sedan åka den östra kustvägen norrut upp mot vår strand i det fina kvällsljuset är rent magiskt. Alla njuter i stora drag...

 

 Vägen ner mot byn Haad Salad.

 

 

 

Här är ingången till vår resort. Stugorna ligger inbäddade i grönska och längs ner ligger den fina stranden.

 

Hejsan på er....

Vi har varken försvunnit eller tröttnat på att skriva i bloggen utan det är vår dator som totalt har havererat. Om det beror på värmeslag eller ålderdom eller möjligtvis att den kan ha "gått in i väggen" p.g.a alla bilder som vi fyller den med. Nu har vi dock fått tag på en separat hårddisk och fått lättat på trycket lite. Vi får hålla tummarna att det hjälper och att den kan göra sitt jobb under resten av vår resa.

 

Vad har vi då gjort under tiden vi har varit "borta" från bloggen.

Vi lämnade ju Huay Yang för ungefär en vecka sedan. Med taxi åkte vi söderut i två timmar för att ta oss till Chompoon. Det är därifrån båtarna till Koh Tao går. Båtresan till Koh Tao var hemsk och jobbig. Resan tog ca. 2 timmar och vi blev, trots sjösjukepiller, sjösjuka efter kanske 10min. Personalen ombord på färjan gick runt bland passagerarna och delade ut spypåsar med högerhanden och tog emot "användna" med andra handen. Fruktansvärt. Vi var inställda på att resan skulle bli jobbig med det här var värre än vad vi förväntade oss. Färjan var en katamaran och den gungade och slog under hela den långa resan. Det var väldigt många medtagna turister som stapplade av färjan väl framme vid Koh Tao. En äldre kvinna fick de bära av båten. Även vi var mycket nöjda över att äntligen vara framme.

 

Vi hade inte bokat något rum innan så Micke och Sara fick hyra en moppe och ge sig ut på jakt efter ett lämpligt ställe att bo på. Till slut hamnade på Sairee Beach och resorten Sairee Hut resort som hade toppenläge mitt på stranden. Sairee Beach är Koh Tao´s finaste och mest populära strand. Efter att ha varit på "pensionärsstället" Huay Yang var Koh Tao totalt motsatt. Där var det massor med ungdomar och håll i gång långt in på natten. Massor med folk på stranden, mysig gågata med många restauranger och butiker och på kvällarna satt vi på mysiga restauranger och tittade på eldshow. Allt det som vi saknat i Huay Yang. Eftersom resorten var i stort sett full hade de bara "bröllopssviten" kvar. Efter den långa och jobbiga resan tyckte vi att vi var värda något extra och tackade ja till att bo några nätter i den fina bröllpssviten. Stort härligt rum med stora fönster ut mot stranden och havet. Fin altan med utomhus bubbelbad. Här trivdes vi.. Sista kvällen träffade vi den mysiga och stora familjen från Lysekil som vi lärt känna i Huay Yang.

Efter 4 nätter var det dock dax att dra vidare till koh phangan. Denna gång gick båtresan mycket bättre och endast en påse kom till användning. Nu längtade vi till vårt favorithotell Salad Beach Resort. 

 

Det får räcka för denna gång och vi hoppas att vi skall kunna få till några fler inlägg innan vi åker hem.

 

Här kommer bilderna som vi förstår att ni gärna vill se...

 

 

Då var det ddax att dra vidare söderut! Äntligen får jag väl säga. Jag och Becka har under den senaste veckan längtat som bara den efter ölivet och vad det har att erbjuda! Vi saknar de mysiga stränderna och så längtar vi efter lite mer liv och rörelse! Därför skall det bli så himla gött att få åka ner först Koh Tao i några nätter och sedan till Koh Phangan igen!! Yeyy. 

 

Sista veckan här i byn har varit bra. Igår hade vi avskedsfest med några av de trevliga familjerna som vi har träffat här i byn. Totalt var vi 25 pers så vi var ett ordentligt gäng! Hela skaran samlades på en resturang som heter Tamarind, där vi aldrig hade ätit förut. Maten var jättegod, jag tog Redcurry chicken där såsen ironiskt nog var vit så i början fattade jag inte ens att det var min mat x).. Haha!  

 

När alla ätit och druckit sig mätta bestämde vi att vi skulle hoppa på Rogers familj bort till en liten resturang för att se på hockey match på tvn. Det var Frölunda mot Färjestad som skulle spela och eftersom att hela deras familj är trogna hockeyfans så var det en mycket viktig match att följa. De hejade på Färjestad! Själv kunde jag inte ha brytt mig mindre om hockey, men det var i alla fall kul att hoppa på de andra och vara lite social ändå?

När vi kom ner till själva stället kändes det som att tiden stod still. Så dött var det. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men inte ett SÅ trist ställe. Jag kanske hade förväntat mig ett mysigt litet hang-out ställe där folk satt och drack, och så visade de hockeyn på tvn. Men nej, istället möts jag av en liten altan (jag menar verkligen liten) där de har trängt in några stolar och bord, och hela stället var så gott som mörkt. Dessutom hette resturangen K501... Kan ni tänka er att döpa en resturang till det? Det låter så omysigt som det någonsin kan bli.  Men nu satt det i alla fall ett fåtal svenska hockeyfans klistrade framför matchen och kommenterade spelare 1 som gjorde si och spelare 2 som gjorde så.. Varför sköt han inte pucken åt andra hållet?!

Jag och Becka tittade på varandra och bara "vad är det här?". Skulle vi sitta här bland alla hockeymänniskor och bara vänta tills den dötrista matchen var slut och vi kunde få gå hem? 

Pappa och mamma verkade inte heller överförtjusta. Så de bad oss att dra iväg med moppen och "leta efter ett ställe med mer drag.." Här kunde vi faktiskt inte vara kvar. 

Så vi drog iväg och upptäckte till våran förtjusning att det mesta draget fanns på Vipha Ville, där vi bor. De hade också fest och vi hade ju inte kunnat gå för att vi skulle äta med alla familjerna. Så detta raporterade vi till föräldrarna och så bestämdes det att alla skulle åka dit en stund så att vi skulle få en lite roligare avslutning på kvällen. Roger och de andra fick faktiskt ta och se sin hockeymatch någon annan gång. 

 

Så, tre familjer blev vi som avslutade kvällen på Vipha Ville. De hade fixat en kanonfest. De hade musik och folk stod och dansade, och stämningen var på topp! Det var en bra avslutning på skvällen istället för på det urtrista K501... 

 

Ja, nu har vi snart packat klart och skall gå och äta våran sista frukost här i Huay Yang. Jag kommer att sakna byn lite grann. Mest kommer jag sakna alla underbara cykleturer som jag och Becka har varit på. 

Men i nuläget känns det vara otroligt härligt att vi skall åka här ifrån och att vi äntligen skall ner till Koh Tao och Koh Phangan!!! :) 

 

Hälsningar en förväntansfull Sara. 

 

Hejsan

 

Under veckan som gått har vi varit på några utflykter. 

 

Eftersom Huay Yang ligger så nära Burma hade vi hoppats på att kunna besöka Burma under vår resa. Det verkar dock inte vara så lätt. Gränsen är stängd och att ta sig till Burma på ett enkelt och smidigt sätt verkar inte vara möjligt. Vi tog oss dock en moppetur till gränsen till Burma. Varje Lördagsmorgon öppnar Thailand gränsstationen mot Burma och burmeserna är välkomna att sälja sina varor på den stora marknaden.

 

 Burmeserna har en gång i veckan möjlighet att sälja sina varor i Dan Sing Korn på marknaden. Många Burmeser jobbar också i Thailand. Ofta med jobb som är dåligt betalt och som thailändarna inte vill ha, tex på byggen eller som vägarbetare och ofta under ursla förhållanden.

 

Hejsan på er! Som sagt, nu är vi snart inne på våran sista vecka här i Huay Yang. Skall jag vara ärlig så tycker jag att det skall bli skönt att komma här ifrån nu. Man har varit här såpass länge och det händer så lite i denna fridfulla lilla by. Jag förstår inte folk som köper hus här nere alltså, jag skulle bli rastlös som bara den! Men, det är ju bra attt det finns något för alla. Så, de ca. 3 sista veckorna skall vi spendera med att äntligen dra söderut mot Koh Phangan! Skall bli så himla härligt att äntligen få komma hem igen... 

 

En ny spännande sak för i år är att vi också skall stanna på ön Koh Tao, som ligger granne med Phangan. Det är nästan pinsamt, så många gånger jag har varit på Koh Phangan och ändå inte varit en ända gång på Koh Tao! Så nu är det verkligen dags att få se hur det är där! Vad jag vet är att Koh Tao är en mindre kopia av grannön Phangan, dvs backig och djungelrik. Jag vet också att ön är känd för att vara väldigt bra att snorkla och dyka på. Vi får se om det blir någon snorkeling, det är kanske inte min absoluta favorit. Hänger hellre på stranden haha! Nej, men en gång kan ju alltid vara kul att testa. Stränderna på ön har jag rätt dålig koll på, men jag vet att en av de större heter Sairee Beach och att det är på den stranden som det händer lite mer. Chill out ställen, resturanger, eldshower mm..   Det lät som en strand för mig så dit vill jag åka!!! ;) 

Ja, gud vad jag längtar, men vi har ju en vecka kvar här som vi skall ta vara på först.

 

Här i byn flyter väl allt på som vanligt. Nu under helgen så  har jag och Becka varit ute på härliga, långa cykelturer runt om i byn. Vi cyklar runt, runt och snart tror jag att vi börjar bli kända som " De cyklande falangerna" (Falang betyder utlänning på thai). Skolan går också bra, men jag börjar bli tje på den också nu. Det blir i längden rätt så tråkigt att bara arbeta självständigt med allting, man saknar genomgångar mm.. Så det kändes rätt lagom att det här är sista veckan, mer hade jag inte velat gått känner jag. Nu är vi en ganska stor klass också med många mindre barn så det blir lätt ganska högljutt och oroligt. Därför får jag masa mig genom sista veckans arbete och sedan njuta av ledigheten som kommer.   

 

Ja, det var väl allt. Tyvärr så vill inte blogg.se och datorn sammarbeta med mig, så det funkar inte att lägga upp bilder... Hoppas ni läser ändå!  

Idag tänkte jag att ni skall få följa med oss på en promenad genom den lilla byn Huay Yang där vi bor.

 

Huay Yang är en liten fiskeby som ligger på Thailands östkust. Bangkok ligger ca 30 mil norrut och Hua Hin, en annan välkänd turistort ligger 11 mil norrut. Omgivningarna är thailändsk landsbygd med jordbruk och stora odlingar av kokosnötter och ananas. Det finns även några mindre fiskebåtar som fiskar bläckfisk.Vi tror att det bor ca 2000 thailändare i byn och alla är mycket vänliga och gästfria. Byn präglas av av lantligt lugn och enkelt thailändskt liv och är ganska så oexploaterad. 

 

Att vi hamnade i just Huay Yang beror på att det är här som den svenska skolan finns. Att det finns en svensk skola här beror på att det i byn finns ca 600 villor av olika storlekar som ägs av svenskar. Många av dessa hyr ut sina hus när de inte själva är här. Det är därför en mycket speciell blandning av människor här i byn, vanliga thailändska familjer blandat med svenska pensionärer (de flesta som äger husen är svenska pensionärer) samt många svenska barnfamiljer som hyr dessa fina hus och barnen som går i skolan. Inga andra nationaliteter finns representerade här.

 

Det finns även många enkla och billiga restauranger samt en lång, lång sandstrand. På stranden som sträcker sig milsvitt både mot söder och norr finns även några få enkla restauranger med solstolar och parasoller för de som önskar det. Annars ingenting.  Byn har inget centrum utan är mycket utspridd på de olika gatorna. Det gör att man måste ha motorcykel (med eller utan sidovagn) eller cykel för att ta sig runt. Här finns affärer, restauranger, marknader, apotek, järnvägsstation samt två buddhisttempel mm.

 

Att äta på restaurang är mycket billigt här. En maträtt, tex stekt kyckling med grönsaker samt ris kostar mellan 50 - 100 Baht (10-20kr) per portion. En liten Chang (thailändsköl) 40 Baht (8kr) eller en Cola ca 30 Baht (6kr). Du kan även få god svensk mat om man är sugen på det.

 

 

Jo, nu var vi alltså tillbaka i Huay Yang. Vi har börjat skolan igen och allt känns bra. Dock så är det väldig skillnad mot innan jul. Då var vi 8 elever, nu är vi 24 st!! Jag tycker att det är på gränsen till för många. Vi har alldeles för liten plats och ljudnivån i klassrummet blir lätt för hög. Men men, det går bra ändå!! :)

Nu skall jag berätta om nyåret! Det började med att vi hade spenderat dagen på stranden, och vi hade nu också träffat Beckas kompis Tova och hennes mamma + sambo. Jättetrevligt!! Tillsammans åt vi alla en ganska tidig middag och sedan så gick (till min, Tovas och Beckas besvikelse) alla hem till sig igen för att vara med på hotellets egna nyårs firande. Detta var väl ingen av oss särskillt pigga på.

När vi hade bokat vårat hotell så hade det ingått en nyårsmiddag för 2 pers. GRATIS? Tänker ni. Men nej, inte så. 

Denna fantastiska middag skulle kosta 1000 spänn och det mest patetiska av allt var att man inte kunde boka rummet om man inte valde att betala och vara med på deras fest. Så, därför var vi väl lite tvugna att gå. 

 

När vi kommit hem till rummet sa mamma att hon skulle gå ner till partajet och i allafall ge det en chans. Pappa och Becka ville båda stanna kvar på rummet för de var båda slitna efter en lång dag på stranden. Jag var helt död jag också. Ögonen ville knappt hålla sig öppna och benen ville bara vika sig. Så kände jag mig, bokstavligen. Men, jag tyckte ändå att det skulle varit kul att gå ner och se vad det var. Det var ju ändå nyår!  Tänk om jag gick miste om någonting jättekul?

Så jag och mamma gick ner för att uppleva en fantastisk nyårsfest med massa skoj...

 

Japp, det första man möts av när man kommer ner är att alla turister redan sitter vid sina bord och väntar på att någonting skall hända. Vi slank in lite smidigt och satte oss vid vårat bord (nr.12) och försökte få grepp om vad som skedde. Tjejen i receptionen hade sagt till mamma att man kunde komma när man ville mellan kl. 18 och 23. No problems!!! Men, nu var det uppenbart att alla turister redan hade ätit och var så gott som klara.... Vi gick bort till buffen och fick till våran stora "glädje" se att maten var ISKALL efter att ha stått framme såpass länge. Härligt!! Jag var inte hungrig, men mamma åt lite. Det smakade.. kallt. Då blev man väl lite småirriterad på tjejen i receptionen. 

Själva partyt i sej var inte någon höjdare heller. Inte särskillt mysigt förberett, ganska kyligt väder, turister som sitter i sina fina nyårskläder och bara undrar när de skall få gå hem. Och istället för att spela stämningsfull, trevlig musik som man brukar göra på partyn, så spelade de RYMDMUSIK. Tänk er sån där mystisk galax musik med bara en massa konstiga ljud och trummor... HELSKUMT. Jag tyckte det var det absolut konstigaste av allt. 

Sedan var det dags för underhålllning också, i form av lekar. Han som höll i programet och presenterade vad som skulle hända, pratade så dålig engelska att det var OMÖJLIGT att förstå vad han sa. Dessutom hade han ingen koll på vad som skulle hända själv, så han fick springa fram och tillbaka och fråga någon annan, som inte heller visste. HAHA. Så, det slutade i allafall med att 6 trogna svenska barn stod där uppe och var med på alla lekarna. Resten av publiken var väl inte så sugna antar jag... 

 

Åå, det pinsamaste ögonblicket höll jag på att glömma! Innan lekarna började så var det 5 thai tjejer som dansade thaidans (som inte alls är roligt att se på). De hade väl på sig bruna klänningar och var inte särskillt utsmyckade eller fixade som de kan vara ibland. Så iallafall, när de de var klara och hade fått turisternas svaga applåder, började de gå tillbaka. Men då ropar thaimannen som presenterar tillbaka dem på scen och ber dem att ställa sig på ett led. Sedan säger han med hurtig röst till alla turister: Ahh, now you can take picture with this nice ladies!!! Sedan vifftar och visar han entuiastiskt mot tjejerna som skruvar lite besvärat på sig. *Knäpptyst i publiken*. Han upprepar: Now you come! Take picture here!! Fortfarande helt stilla, ingen rör sig. Då inser han äntligen. - No one want picture.?.. Ok, then you go. Bye bye and thank you! Säger han till tjejerna som besvärat får gå av scenen igen. 

 

Tillslut blev det för mycket för oss så vi drog. Jag var väl inte jätteglad. Bättre nyår hade man väl kunnat få... 

Så mamma och jag bestämde oss för att gå ner till stranden och kolla läget där istället. (Jag var fortfarande trött men ville inte sluta min nyår på detta sätt.)

När vi kom ner till stranden var det som att allt vände. Vi gick igenom Kacha (där vi bodde förra gången vi var på Koh Chang) och de hade VÄRLDENS finaste buffe! Mysigt var det också. Sådan hade vi också velat haft. 

Nere på stranden var det fullt med folk. jag har aldrig sett så mycket folk i hela mitt liv på en strand. Men ack så mysigt att gå där och bara titta på allting som hände. Musik, människor och en härlig känsla av välmående bland alla! Ja, så här skulle det vara! Helt plötsligt var jag inte lika trött längre! 

Mamma och jag gick där och bara njöt och tittade, och sedan traskade vi nöjt hemåt igen. På vägen hem mötte vi en elefant också! Från att ha varit världens tråkigaste nyår, blev det faktiskt riktigt bra! Tack White Sand Beach, jag älskar dig!! 

 

Sähär i efterhand kan jag bara skratta åt eländet på festen, och hur fel thailändarna tror om oss turister. De verkar tro att vi är som dem och tycker om att leka och barnsla oss, medans allt vi vill är att synas så lite som möjligt och abslout INTE leka och fjanta oss.   

 

Här kommer lite blandade bilder från Koh Chang: 

 

Hej allesammans!

 

Jodå, vi lever. Vi har bara haft ett brejk från bloggen. Det har ju nämligen varit jullov!! Nu har vi massor att skriva om, det kan jag konstatera. 

 

Vi bestämde oss för att under jullovet återigen besöka ön Koh Chang som ligger österut från Bangkok. Ganska nära gränsen till Kambodja. Vi ville tillbaka för att vi inte tyckte att vi fick tillräckligt med tid där sist gång. Så klart ville vi även passa på att träffa Rebeckas kompis Tova från Strömstad som skulle komma till Koh Chang med sin familj under nyår. Så några dagar efter jul lämnade vi Huay Yang bakom oss och drog iväg. Det var återigen en lång resa dit. Som tur vad har vi fått tag på en superbra taxichaufför "Mr Sun" och i hans nya fina taxi gick resan riktigt bra. Eftersom det var riktiga stolar även i baksätet och de gick att fälla ner nästan så att man kunde ligga ner, går resorna i bil mycket bättre än vad vi vågat hoppas på. Har vi tur börjar dessutom kanske Rebeckas värsta bilsjuka att lägga sig. Först 4 tim i taxi från Huay Yang till Bangkok, övernattning i Bangkok, och sedan ytterligare 4 timmars taxiresa från Bangkok till Koh Chang + färja som tog ca 30min. Men, jag skall säga er att det ÄR SÅ VÄRT DET!!!! Åååå, vi blir bara kärare och kärare i den underbara ön. Det kändes fantastiskt bra att vara tillbaka.

 

Eftersom det var jul och nyårsfirande på gång hade det varit otoroligt svårt att hitta någon stans att bo under de 10 nätter vi planerade att stanna. Många thailändare vill fly kaoset i Bangkok och drar då ut till öarna på sin ledighet. (Många verkar vara lediga över nyår). Vi hade därför fått boka in oss på inte mindre än 4st olika hotell för att få ihop de nätter vi behövde. Det kändes faktiskt riktigt spännande att få prova på hur det är att flytta runt och ta de boendena som finns. Nu är vi "backpackers"!

 

När vi då väl anlänt till Koh Chang fram åt kvällen började vi med att checka in på ett ganska sunkigt guest house ställe som låg en bit längre ner på ön än vad vi tidigare bott. Det hade dock ett flott namn, Saint Tropez, som vi snabbt bytte namn på till "sunk tropez" . Stället drevs av en fransman och låg ganska avsides. En bit efter Lonely Beach, för er som känner till Koh Chang. Rummet var mycket enkelt och luktade väldigt mycket mögel, men med stora sängar så vi fick lätt plats. Dessutom skulle vi ju bara stanna 2 nätter så det var ok. På Lonely Beach är det mer ungdomar än på White Sand Beach där vi brukar hålla till. En fin lite mindre strand och mycket billiga restauranger och enkla ställen att bo på. På dagen var där ganska så lugnt, men jag kan tänka mig att det är mycket fest och party på här kvällar och nätter. Vi fick även hyrt oss en moppe så vi kunde åka runt på de häftiga, backiga och djungelaktiga vägar som finns här på Koh Chang.

 

Nästa ställe vi flyttade till var en stor hotellanläggning (KC Grande) som ligger på vår favorit strand "White Sand Beach". Vi fick en pytte liten men mysig stuga med perfekt läge direkt på den fina stranden. Vi fick verkligen knö ihop oss alla fyra i en dubbelsäng (det fanns bara en liten liten stuga kvar). Men eftersom man inte är så mycket i stugan förutom när man sover gick det också bra. Sara började ofta sin dag kl 7 ( innan det blivit alltför varm) med en lång löptur på den fantastiska stranden. Efter några dagar börjar de som arbeta på stranden känna igen henne och vart vi än kom så hejade de på Sara och kommenterade att hon var så morgonpigg och hurtig. Jag tror inte att thailändare överlag är speciellt hurtiga och de har väldigt svårt att förstå vitsen med att motionera. De tar moppen överallt, oavsett hur kort eller långt det är! 

 

Nu drog det ihop sig till nyår. Hela Koh Chang var proppfullt av både europeiska turister samt thailaändska turister (väldigt många thailändska ungdomar). Vi hade återigen fått flytta och nu bodde vi på ett lite större hotell. Eftersom det var nyår såg hotellet sin chans att tjäna lite extrapengar och tvingade alla sina gäster att köpa dyra biljetter en nyårs supe´ som de skulle ha senare på nyårskvällen. Jag tror att alla de lite större hotellen gjorde så här. Det skulle komma visa sig bli ett minne för livet...

 

Vi kommer att berätta mer om vårt nyårsfirande i nästa inlägg!

 

hälsningar Anneli & Sara

 

 

 I Bangkok finns det många höga hotell. 

 

Idag var det dax att lämna lugnet i Huay Yang och åka tillbaka till Bangkok igen.

 

Dagen innan hade flickorna tagit sig en sista cykeltur för denna gången och besökt en av de många massageställena som finns överallt. Sara har haft lite ont i ryggen och massagedamen knådade och jobbade mycket med hennes rygg. Hon tyckte absolut att Sara skulle komma tillbaka om några dagar för hon ville fortsätta sitt arbete med att mjuka upp de spända och hårda musklerna i ryggen. Rebecka fick oljemassage som hon tyckte var riktigt behaglig. Vi får återkomma när vi är tillbaka i Huay Yang. 

 

Kl.9.00 idag stod den beställda taxin och väntade på oss utanför hotellet. Alla på Viphaville stod och vinkade av oss när vi åkte. Vi har dock lämnat kvar en resväska med saker som vi inte behöver och bestämt att vi kommer tillbaka igen den 7 Jan. Det var en fin taxibil och jättetrevlig chaufför så den ca. 5 tim långa resan från Huay Yang gick riktigt bra. Det är dessutom riktigt rak och fin motorväg så Rebecka klarade sig bra, ingen åksjuka. 

 

 

Vid 14.00 rullade vi in i trafikköerna i Bangkok. Inga problem för chauffören att hitta vårt hotell Pantip Suites i stadsdelen Sathorn i Bangkok. Sara och jag slappade i den stora lägenheten medan Micke och Rebecka stack ner och testade poolen. De var dock snart tillbaka för poolen var iskall. Idag var de 34 grader varmt i Bangkok, Efter lite mat satte jag och barnen oss och tittade på Julkalendern på SVT Play medan Micke gav sig ut i vimmlet i Bangkok några timmar.

 

 

Utsikten från vårt rum på 10:e våningen var fin, men inte lika magnifik som förra gången när vi bodde på 36 våningen.

 

Imorgon bär det av till Koh Chang. En resa på ytterligare ca 4 timmar.

 

Hej då Anneli !!!

Vad gör vi hela dagarna??

 

Idag är det min tur att skriva lite i Thailandsfamiljens blogg.

 

Tänk att vi kom iväg på vår långresa ändå. Det känns faktiskt som en revansch och hela familjen är så glada att vi är här i Thailand. 

 

Första veckorna har bara rusat iväg. Först en vecka på Koh Chang och sedan 2 veckor här i Huay Yang. Skolan går som en dans och barnen trivs fantastiskt gott i den lilla mysiga skolan mitt på stranden. Eftersom de bara är 8st elever är det väldigt lugnt och det känns som de hinner jobba på riktigt bra fast de har korta skoldagar (8.30 - 14.00).

 

 

Micael framför flickornas skola i Huay Yang.

 

 

Men nu är det ju jullov och det är förstås alltid härligt. Igår var Sara och Micke på moppeutflykt. De åkte till grannstaden Phrachaup Khiri Khan. Jag och Rebecka åkte och hälsade på en klasskompis och badade i deras pool.

 

Tänkte berätta lite om vad vi har varit med om under våra 2 första veckor här i Huay Yang. Huay Yang är en mycket speciell "by". Att vi hamnade här beror på att det var här som den svenska skolan  låg. De hade även en skola på Koh Lanta på västkusten men vi valde Huay Yang eftersom vi tyckte det verkade mer spännande att bo i en mer thailänds miljö som inte är lika turistisk. Eftersom vi inte hade något boende bokat när vi kom hit bestämde vi oss för att bo de första dagarna på en resort och sedan leta hus att hyra när vi är på plats. I Huay Yang finns det nämligen ett 10-15 tals stora områden med fina hus som ägs av i stort sett bara svenska pensionärer. Det gör att det blir en mycket speciell blandning av lokala thailändare samt svenska pensionärer här i byn. Nu runt jul är det dock gott om svenska barnfamiljer som har kommit för att fira jul med sina farmor/farfar eller mormor/morfar. Det ser för lustigt ut när svenskarna kommer i sina "lisebergsmoppar med sidovagn", oftast kör gubben och frugan sitter brevid.

 

Morfar "Mr Varsågod", dottern Puio samt barnbarnet Aom. Den fina papegojan heter Happy och

han biter alla han inte känner.

 

Nu var det ett ordentligt tag sedan jag satte mig ner för att skriva ett ordentligt inlägg här, men det har verkligen varit mycket annat runt omkring! Nu när vi har varit här i Huay Yang några veckor, känns det som att man har förstått lite bättre hur saker och ting fungerar här nere. Man har vant sig vid hur lugnt det är, och "byn" känns inte riktigt lika död längre. Dessutom så har Huay Yang blivit invarderat av en massa svenskar (speciellt barnfamiljer) som har kommit ner under lovet för att fira jul. De kör runt i sina moppar med sidovagnar och jag är så glad att vi inte har en sådan för det ser SÅ turistigt ut. Och jag är ju ingen turist... ;) Nejdå, i ärlighetens namn tycker jag att det är roligt att det blivit lite mer folk här nere. Det händer ju mer då och känns inte lika tomt och ödsligt! 

 

Nu har vis som sagt jullov, men innan det gick vi ju i "Sanuk Svenska skolan" -sanuk betyder glad på thailändska om ni ville veta. Det har varit en rolig period. Skolan är extremt liten och till jullovet så var vi bara 8 pers i klassen. Vi var ett mysigt litet gäng tycker jag, alla var kompisar med alla och vi hittade på saker tillsammans. Det är så det skall vara! Nu efter jul kommer det att komma nya barn till skolan, ganska många faktiskt. Men jag är säker på att det kommer bli bra det också! Men iaf, alla familjer i våran nuvarnade klass har träffats 2 gånger på kvällen för att äta middag. En välkomstmiddag i början när de flesta precis kommit, och en avslutningsmiddag för jullovet. 

Jullovsavslutningen var superkul! Det började med att alla föräldrar kom till skolan efter att vi slutat och då hade vi fika mm. Sedan drog vi hem till en av familjerna som byggt sig ett superfint hus med pool för att bada. Tomten var verkligen otroligt fin, hade jag köpt hus här nere hade jag velat bo så! 

När vi hade badat färdigt drog vi ner till en resturang allihopa och åt en trevlig middag tillsammans, bättre hunde det inte ha blivit!

 

Så, nu tänkte jag berätta lite kort om skoldagarna. Vi börjar solan vid klockan halv 9 och arbetar stortsett alltid självstänkgt med eget arbete. Jag har inte haft så mycket att göra faktiskt, trodde det skulle vara mer. Men jag har jobbat på endå och det blir garanterat mer efter jul. Jag har hjälpt de mindre barnen en del också. Jag kanske skall bli lärare i framtiden? Tycker att det är jättekul!! Speciellt att hjälpa mindre barn. Men, senare efter ca. 1 timmen så har vi fruktstund. Mmm... det är såå gott. Ett stort fat med vattenmellon, ananas, papaya, mm... Smaskens! 

Efter det så jobbar vi på ett tag till och sen är det dags för lunch. Maten är väl oftast ganska god men jag tycker att de är dåliga på grönsaker allstå... Inte en enda grönsak finns det ibland! Men när det är thaimat brukar det vara bättre och ibland finnas lite mer nyttigheter. En dag var det Fish N' Chips med pommes frits! Inga grönsaker fanns det heller såklart. Det blev för mycket för mig. Jag äter INTE så dålig mat. Så på lunchrasten gick jag , i sälskap med resten av klassen, till resturangen bredvid och köpte mig en Pad Thai. DET är bättre grejer. 

 

Klassen består utav en tjej i 7an som heter Sofie, hon är en härlig tjej som är otroligt social och glad hela tiden. Det är sådär att man bara inte kan låta bli att tyccka om henne. Hon är kompis med allt och alla och alla tycker jättemycket om henne. Sen har vi 2 syskon som heter Hanna och Ronja. Där är deras familj som har byggt det fina huset som jag pratade om förut. Hanna går i 8an och Ronja i 4an. De är också jättehärliga och goa tjejer båda två. Sen har vi tvillingarna Hugo och Ella. De går i 3an och är SÅÅÅ söta... Speciellt lilla Ella som sitter bedvid mig och Becka i skolan. Jag har hjälpt henne ganska mycket med skolarbetet och hon är så himla mysig. Dessutom går hon på gymnastik och är vig och smidig som bara den. Sen har vi Ludde i 5an också. Han är en riktig skåning med mycket energi och är alltid glad och frammåt. Ludde ville så gärna vara med mig ut och springa på stranden, så han och jag springer varrannan dag nu. Det är kul att få lite sällskap! 

Skolan fortsätter sedan tills 2. Vi har jobbat lite med Thailändska också, jag kan några frukter, veckodagarna, några färger och räkna till 10! 

 

HERREGUD, DET ÄR JULAFTON IMORGON. det är helt sjukt. När man är här nere märker man inte av julen ppå något sätt. Det gör mig dock ingenting faktiskt. Men vi skall fira tillsammans med Hanna och Ronjas familj + deras kusiner och farmor och farfar som också är här nere. Jag veet inte om vi blir några fler med det skall iallafall bli jättekul! Det är ju alltid roligt att fira lite iallafall, det är ju faktiskt endå jul vi pratar om här. ;) 

Sedan skall vi också dra ner till Koh Chan igen. Tjoho!!! Det var jag och Becka som så gärna ville det för vi tyckte att det blev för lite tid där sist gång. Dessutom skall Beckas kompis Tova också dit då så vi planerar att träffa henne också! Jag älskar Koh Chang. Det är så himla fint där. Antagligen är det för att det påminner så mycket om Koh Phangan. White Sand Beach är det bästa av allt. Otrolig strand!! 

Dock så har mamma och pappa fått kämpa som dårar för att få bokat hotell. Det är helt proppfullt. Så när vi äntligen hade fått till det relativt bra, ringer dom från Agoda och säger att "Soly, soly Mister, loom is not available, hotel is full" Då blir man trött. Men jag hoppas att det har löst sig endå nu. Vi kommer att få flytta runt väldigt mycket, men det gör ingenting alls! ;) 

 

Så, nu har jag skrivit massor igen! Ses i nästa inlägg! 

 

En kille har blivit munk, och det firas mängder av thailändrana! De dansar till otroligt hög muisk och tjoar glatt!

 

 

Hela klassen badar! 

 

 

 

 

 

Hanna och Sofie

 

 

Fruktstund!  

 

 

Nu har vi kommit oss tillrätta i den lilla fridfulla byn Huay Yang. Det är knappt man kan kalla det för en by faktiskt, så litet är det. Här vi anlände, tittade jag min förvirrat omkring och frågade: "Var är byn egentligen?!" Svaret var att det inte finns något ordentligt centrum som vi är vana vid, utan allting ligger utspritt lite här och var. Men annars tycker jag att Huay Yang än väldigt mysigt. Det är kul att det är så lätt att ta sig fram utan att nästan ens behöva tänka på att akta sig för trafiken (till skillnad mot Bangkok...). 

Vi bestämde oss alltså för att variera oss lite och åka från Bangkok med tåg istället för taxi. Tåget var ganska enkelt, men bekvämt. Dock så var det ISKALLT på tåget. Vi fick ta på oss våra saronger och allt vad vi hade med oss för att inte frysa ihjäl. Men. inget att klaga på egentligen, hellrekallt än stekhett på ett tåg enligt mig. 

Så, allt som allt var det ett mycket bra val med tåg tyckte vi!

 

När vi kommit fram till den lilla stationen som låg ca. 2 timmar ifrån våran slutliga destination, visste vi inte riktigt hur vi skulle fortsätta. Vi hade ingen taxi förbeställd eller så, så det var bara för reseledarn - pappa - att gå iväg för att hitta taxisjuss vidare. 

Resten av oss stannade kvar på stationen och efter ca. 1 timme kom pappa tillbaka. Vi blev förvånade. Med honom hade han ingen taxi, utan en sådan där moppechaffis med sidovagn! Herregud vad överraskad jag blev, skulle vi åka flera mil i den där lilla vagnen PLUS allt bagage vi hade med oss?? 
Jodå, det var bara att stuka in sig och så började turen. Det var riktigt roligt och vi skrattade hela turen åt hur kul det måste se ut med fyra stora svenskar + bagage inträngda i den lilla vagnen. Vi körde till och med på motorvägen! Men det är lite det som är charmen med Thailand, ingenting är omöjligt och allting fixar sig. Det är så otroligt olikt vårt system i Sverige där allting skall vara planerat och strikt. 

 

Så nu har vi alltså slagit oss ner i en liten fin resot som heter VipaVillage. Det passar oss perfekt och drivs av en thailändsk familj som också bor här. De är så himla trevliga och hjälpsamma! 

Javisst ja! Jag har också ÄNTLIGEN fått börjat köra moppe!!! Jag är så himla glad för det! Det var faktiskt riktigt lätt och det kändes som att jag hade kört i alla år första gången jag testade... Det är ju bra för nybörjare att köra här. Platt, fina vägar och lite trafik. Men även om jag nu får köra moppe, så är det inte dirket så att jag kör runt på den hela tiden. Nope. Varför? Jo, det var nämeligen så här att dirket när vi kom hit till Huay Yang så bestämde jag mig för att nej, jag skall minsann hyra en cykel att köra runt på här. Så jag och Becka gav oss upp till en lite affär alldeles ovanför oss för att hyra en. De var fatikst riktigt bra modeller. Det bästa var att istället för en för pakethållare där bak, fanns det ett litet säte där en medpassagerare kunde sitta. Perfekt! Då kunde ju jag cykla och få extra motion och Becka sitta bak och slippa cykla alls!  Cyklarna fanns flera olika färger. B.l.a annat röd, blå och knallrosa. KNALLROSA?! Herregud, jag stod där och hoppades på att det INTE skulle bli den. Gud vad pimsamt att cykla runt på den... Så gubben som vi lånade cykeln av - som inte kunde ett ord engelska - började ta fram en cykel till oss. Och viken tror ni att det blev? Jo, den knallrosa såklart. Inte bara att den var rosa, den var full med hjärtan och Hello Kitty.... Och inte kunde jag be att få byta heller, nej det hade kännts lite oförskämt på något sätt. Nu när han hade krånglat fram cykel ochhan kunde ju inte engelska heller...

Så, det var bara att ändra sin tankebana. Jag tyckte faktiskt bara att det var kul sen. Varför inte bjuda på sig själv lite? Så nu cyklar jag och Becka på "Kitty" varje dag fram och tillbaka till skolan. Thailändarna skrattar och vinkar och tycker att det är jätteroligt. Det tycker vi också, vi vinkar så glatt tillbaka så. Nu har ni hört den historian också.

Skolan skall jag berätta lite mer om i ett annat inlägg när vi har kommit lite mer in i den. Vi har än så länge bara gått två dagar och det har varit jättebra. Men, nu har jag skrivit JÄTTEMYCKET. Här kommer lite bilder! 

Mvh Sara

På tåget. Vi spiller tid med att spela "The Sims"