thailandsfamiljen

Då var det ddax att dra vidare söderut! Äntligen får jag väl säga. Jag och Becka har under den senaste veckan längtat som bara den efter ölivet och vad det har att erbjuda! Vi saknar de mysiga stränderna och så längtar vi efter lite mer liv och rörelse! Därför skall det bli så himla gött att få åka ner först Koh Tao i några nätter och sedan till Koh Phangan igen!! Yeyy. 

 

Sista veckan här i byn har varit bra. Igår hade vi avskedsfest med några av de trevliga familjerna som vi har träffat här i byn. Totalt var vi 25 pers så vi var ett ordentligt gäng! Hela skaran samlades på en resturang som heter Tamarind, där vi aldrig hade ätit förut. Maten var jättegod, jag tog Redcurry chicken där såsen ironiskt nog var vit så i början fattade jag inte ens att det var min mat x).. Haha!  

 

När alla ätit och druckit sig mätta bestämde vi att vi skulle hoppa på Rogers familj bort till en liten resturang för att se på hockey match på tvn. Det var Frölunda mot Färjestad som skulle spela och eftersom att hela deras familj är trogna hockeyfans så var det en mycket viktig match att följa. De hejade på Färjestad! Själv kunde jag inte ha brytt mig mindre om hockey, men det var i alla fall kul att hoppa på de andra och vara lite social ändå?

När vi kom ner till själva stället kändes det som att tiden stod still. Så dött var det. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men inte ett SÅ trist ställe. Jag kanske hade förväntat mig ett mysigt litet hang-out ställe där folk satt och drack, och så visade de hockeyn på tvn. Men nej, istället möts jag av en liten altan (jag menar verkligen liten) där de har trängt in några stolar och bord, och hela stället var så gott som mörkt. Dessutom hette resturangen K501... Kan ni tänka er att döpa en resturang till det? Det låter så omysigt som det någonsin kan bli.  Men nu satt det i alla fall ett fåtal svenska hockeyfans klistrade framför matchen och kommenterade spelare 1 som gjorde si och spelare 2 som gjorde så.. Varför sköt han inte pucken åt andra hållet?!

Jag och Becka tittade på varandra och bara "vad är det här?". Skulle vi sitta här bland alla hockeymänniskor och bara vänta tills den dötrista matchen var slut och vi kunde få gå hem? 

Pappa och mamma verkade inte heller överförtjusta. Så de bad oss att dra iväg med moppen och "leta efter ett ställe med mer drag.." Här kunde vi faktiskt inte vara kvar. 

Så vi drog iväg och upptäckte till våran förtjusning att det mesta draget fanns på Vipha Ville, där vi bor. De hade också fest och vi hade ju inte kunnat gå för att vi skulle äta med alla familjerna. Så detta raporterade vi till föräldrarna och så bestämdes det att alla skulle åka dit en stund så att vi skulle få en lite roligare avslutning på kvällen. Roger och de andra fick faktiskt ta och se sin hockeymatch någon annan gång. 

 

Så, tre familjer blev vi som avslutade kvällen på Vipha Ville. De hade fixat en kanonfest. De hade musik och folk stod och dansade, och stämningen var på topp! Det var en bra avslutning på skvällen istället för på det urtrista K501... 

 

Ja, nu har vi snart packat klart och skall gå och äta våran sista frukost här i Huay Yang. Jag kommer att sakna byn lite grann. Mest kommer jag sakna alla underbara cykleturer som jag och Becka har varit på. 

Men i nuläget känns det vara otroligt härligt att vi skall åka här ifrån och att vi äntligen skall ner till Koh Tao och Koh Phangan!!! :) 

 

Hälsningar en förväntansfull Sara. 

 

Hejsan

 

Under veckan som gått har vi varit på några utflykter. 

 

Eftersom Huay Yang ligger så nära Burma hade vi hoppats på att kunna besöka Burma under vår resa. Det verkar dock inte vara så lätt. Gränsen är stängd och att ta sig till Burma på ett enkelt och smidigt sätt verkar inte vara möjligt. Vi tog oss dock en moppetur till gränsen till Burma. Varje Lördagsmorgon öppnar Thailand gränsstationen mot Burma och burmeserna är välkomna att sälja sina varor på den stora marknaden.

 

 Burmeserna har en gång i veckan möjlighet att sälja sina varor i Dan Sing Korn på marknaden. Många Burmeser jobbar också i Thailand. Ofta med jobb som är dåligt betalt och som thailändarna inte vill ha, tex på byggen eller som vägarbetare och ofta under ursla förhållanden.

 

Hejsan på er! Som sagt, nu är vi snart inne på våran sista vecka här i Huay Yang. Skall jag vara ärlig så tycker jag att det skall bli skönt att komma här ifrån nu. Man har varit här såpass länge och det händer så lite i denna fridfulla lilla by. Jag förstår inte folk som köper hus här nere alltså, jag skulle bli rastlös som bara den! Men, det är ju bra attt det finns något för alla. Så, de ca. 3 sista veckorna skall vi spendera med att äntligen dra söderut mot Koh Phangan! Skall bli så himla härligt att äntligen få komma hem igen... 

 

En ny spännande sak för i år är att vi också skall stanna på ön Koh Tao, som ligger granne med Phangan. Det är nästan pinsamt, så många gånger jag har varit på Koh Phangan och ändå inte varit en ända gång på Koh Tao! Så nu är det verkligen dags att få se hur det är där! Vad jag vet är att Koh Tao är en mindre kopia av grannön Phangan, dvs backig och djungelrik. Jag vet också att ön är känd för att vara väldigt bra att snorkla och dyka på. Vi får se om det blir någon snorkeling, det är kanske inte min absoluta favorit. Hänger hellre på stranden haha! Nej, men en gång kan ju alltid vara kul att testa. Stränderna på ön har jag rätt dålig koll på, men jag vet att en av de större heter Sairee Beach och att det är på den stranden som det händer lite mer. Chill out ställen, resturanger, eldshower mm..   Det lät som en strand för mig så dit vill jag åka!!! ;) 

Ja, gud vad jag längtar, men vi har ju en vecka kvar här som vi skall ta vara på först.

 

Här i byn flyter väl allt på som vanligt. Nu under helgen så  har jag och Becka varit ute på härliga, långa cykelturer runt om i byn. Vi cyklar runt, runt och snart tror jag att vi börjar bli kända som " De cyklande falangerna" (Falang betyder utlänning på thai). Skolan går också bra, men jag börjar bli tje på den också nu. Det blir i längden rätt så tråkigt att bara arbeta självständigt med allting, man saknar genomgångar mm.. Så det kändes rätt lagom att det här är sista veckan, mer hade jag inte velat gått känner jag. Nu är vi en ganska stor klass också med många mindre barn så det blir lätt ganska högljutt och oroligt. Därför får jag masa mig genom sista veckans arbete och sedan njuta av ledigheten som kommer.   

 

Ja, det var väl allt. Tyvärr så vill inte blogg.se och datorn sammarbeta med mig, så det funkar inte att lägga upp bilder... Hoppas ni läser ändå!  

Idag tänkte jag att ni skall få följa med oss på en promenad genom den lilla byn Huay Yang där vi bor.

 

Huay Yang är en liten fiskeby som ligger på Thailands östkust. Bangkok ligger ca 30 mil norrut och Hua Hin, en annan välkänd turistort ligger 11 mil norrut. Omgivningarna är thailändsk landsbygd med jordbruk och stora odlingar av kokosnötter och ananas. Det finns även några mindre fiskebåtar som fiskar bläckfisk.Vi tror att det bor ca 2000 thailändare i byn och alla är mycket vänliga och gästfria. Byn präglas av av lantligt lugn och enkelt thailändskt liv och är ganska så oexploaterad. 

 

Att vi hamnade i just Huay Yang beror på att det är här som den svenska skolan finns. Att det finns en svensk skola här beror på att det i byn finns ca 600 villor av olika storlekar som ägs av svenskar. Många av dessa hyr ut sina hus när de inte själva är här. Det är därför en mycket speciell blandning av människor här i byn, vanliga thailändska familjer blandat med svenska pensionärer (de flesta som äger husen är svenska pensionärer) samt många svenska barnfamiljer som hyr dessa fina hus och barnen som går i skolan. Inga andra nationaliteter finns representerade här.

 

Det finns även många enkla och billiga restauranger samt en lång, lång sandstrand. På stranden som sträcker sig milsvitt både mot söder och norr finns även några få enkla restauranger med solstolar och parasoller för de som önskar det. Annars ingenting.  Byn har inget centrum utan är mycket utspridd på de olika gatorna. Det gör att man måste ha motorcykel (med eller utan sidovagn) eller cykel för att ta sig runt. Här finns affärer, restauranger, marknader, apotek, järnvägsstation samt två buddhisttempel mm.

 

Att äta på restaurang är mycket billigt här. En maträtt, tex stekt kyckling med grönsaker samt ris kostar mellan 50 - 100 Baht (10-20kr) per portion. En liten Chang (thailändsköl) 40 Baht (8kr) eller en Cola ca 30 Baht (6kr). Du kan även få god svensk mat om man är sugen på det.

 

 

Jo, nu var vi alltså tillbaka i Huay Yang. Vi har börjat skolan igen och allt känns bra. Dock så är det väldig skillnad mot innan jul. Då var vi 8 elever, nu är vi 24 st!! Jag tycker att det är på gränsen till för många. Vi har alldeles för liten plats och ljudnivån i klassrummet blir lätt för hög. Men men, det går bra ändå!! :)

Nu skall jag berätta om nyåret! Det började med att vi hade spenderat dagen på stranden, och vi hade nu också träffat Beckas kompis Tova och hennes mamma + sambo. Jättetrevligt!! Tillsammans åt vi alla en ganska tidig middag och sedan så gick (till min, Tovas och Beckas besvikelse) alla hem till sig igen för att vara med på hotellets egna nyårs firande. Detta var väl ingen av oss särskillt pigga på.

När vi hade bokat vårat hotell så hade det ingått en nyårsmiddag för 2 pers. GRATIS? Tänker ni. Men nej, inte så. 

Denna fantastiska middag skulle kosta 1000 spänn och det mest patetiska av allt var att man inte kunde boka rummet om man inte valde att betala och vara med på deras fest. Så, därför var vi väl lite tvugna att gå. 

 

När vi kommit hem till rummet sa mamma att hon skulle gå ner till partajet och i allafall ge det en chans. Pappa och Becka ville båda stanna kvar på rummet för de var båda slitna efter en lång dag på stranden. Jag var helt död jag också. Ögonen ville knappt hålla sig öppna och benen ville bara vika sig. Så kände jag mig, bokstavligen. Men, jag tyckte ändå att det skulle varit kul att gå ner och se vad det var. Det var ju ändå nyår!  Tänk om jag gick miste om någonting jättekul?

Så jag och mamma gick ner för att uppleva en fantastisk nyårsfest med massa skoj...

 

Japp, det första man möts av när man kommer ner är att alla turister redan sitter vid sina bord och väntar på att någonting skall hända. Vi slank in lite smidigt och satte oss vid vårat bord (nr.12) och försökte få grepp om vad som skedde. Tjejen i receptionen hade sagt till mamma att man kunde komma när man ville mellan kl. 18 och 23. No problems!!! Men, nu var det uppenbart att alla turister redan hade ätit och var så gott som klara.... Vi gick bort till buffen och fick till våran stora "glädje" se att maten var ISKALL efter att ha stått framme såpass länge. Härligt!! Jag var inte hungrig, men mamma åt lite. Det smakade.. kallt. Då blev man väl lite småirriterad på tjejen i receptionen. 

Själva partyt i sej var inte någon höjdare heller. Inte särskillt mysigt förberett, ganska kyligt väder, turister som sitter i sina fina nyårskläder och bara undrar när de skall få gå hem. Och istället för att spela stämningsfull, trevlig musik som man brukar göra på partyn, så spelade de RYMDMUSIK. Tänk er sån där mystisk galax musik med bara en massa konstiga ljud och trummor... HELSKUMT. Jag tyckte det var det absolut konstigaste av allt. 

Sedan var det dags för underhålllning också, i form av lekar. Han som höll i programet och presenterade vad som skulle hända, pratade så dålig engelska att det var OMÖJLIGT att förstå vad han sa. Dessutom hade han ingen koll på vad som skulle hända själv, så han fick springa fram och tillbaka och fråga någon annan, som inte heller visste. HAHA. Så, det slutade i allafall med att 6 trogna svenska barn stod där uppe och var med på alla lekarna. Resten av publiken var väl inte så sugna antar jag... 

 

Åå, det pinsamaste ögonblicket höll jag på att glömma! Innan lekarna började så var det 5 thai tjejer som dansade thaidans (som inte alls är roligt att se på). De hade väl på sig bruna klänningar och var inte särskillt utsmyckade eller fixade som de kan vara ibland. Så iallafall, när de de var klara och hade fått turisternas svaga applåder, började de gå tillbaka. Men då ropar thaimannen som presenterar tillbaka dem på scen och ber dem att ställa sig på ett led. Sedan säger han med hurtig röst till alla turister: Ahh, now you can take picture with this nice ladies!!! Sedan vifftar och visar han entuiastiskt mot tjejerna som skruvar lite besvärat på sig. *Knäpptyst i publiken*. Han upprepar: Now you come! Take picture here!! Fortfarande helt stilla, ingen rör sig. Då inser han äntligen. - No one want picture.?.. Ok, then you go. Bye bye and thank you! Säger han till tjejerna som besvärat får gå av scenen igen. 

 

Tillslut blev det för mycket för oss så vi drog. Jag var väl inte jätteglad. Bättre nyår hade man väl kunnat få... 

Så mamma och jag bestämde oss för att gå ner till stranden och kolla läget där istället. (Jag var fortfarande trött men ville inte sluta min nyår på detta sätt.)

När vi kom ner till stranden var det som att allt vände. Vi gick igenom Kacha (där vi bodde förra gången vi var på Koh Chang) och de hade VÄRLDENS finaste buffe! Mysigt var det också. Sådan hade vi också velat haft. 

Nere på stranden var det fullt med folk. jag har aldrig sett så mycket folk i hela mitt liv på en strand. Men ack så mysigt att gå där och bara titta på allting som hände. Musik, människor och en härlig känsla av välmående bland alla! Ja, så här skulle det vara! Helt plötsligt var jag inte lika trött längre! 

Mamma och jag gick där och bara njöt och tittade, och sedan traskade vi nöjt hemåt igen. På vägen hem mötte vi en elefant också! Från att ha varit världens tråkigaste nyår, blev det faktiskt riktigt bra! Tack White Sand Beach, jag älskar dig!! 

 

Sähär i efterhand kan jag bara skratta åt eländet på festen, och hur fel thailändarna tror om oss turister. De verkar tro att vi är som dem och tycker om att leka och barnsla oss, medans allt vi vill är att synas så lite som möjligt och abslout INTE leka och fjanta oss.   

 

Här kommer lite blandade bilder från Koh Chang: 

 

Hej allesammans!

 

Jodå, vi lever. Vi har bara haft ett brejk från bloggen. Det har ju nämligen varit jullov!! Nu har vi massor att skriva om, det kan jag konstatera. 

 

Vi bestämde oss för att under jullovet återigen besöka ön Koh Chang som ligger österut från Bangkok. Ganska nära gränsen till Kambodja. Vi ville tillbaka för att vi inte tyckte att vi fick tillräckligt med tid där sist gång. Så klart ville vi även passa på att träffa Rebeckas kompis Tova från Strömstad som skulle komma till Koh Chang med sin familj under nyår. Så några dagar efter jul lämnade vi Huay Yang bakom oss och drog iväg. Det var återigen en lång resa dit. Som tur vad har vi fått tag på en superbra taxichaufför "Mr Sun" och i hans nya fina taxi gick resan riktigt bra. Eftersom det var riktiga stolar även i baksätet och de gick att fälla ner nästan så att man kunde ligga ner, går resorna i bil mycket bättre än vad vi vågat hoppas på. Har vi tur börjar dessutom kanske Rebeckas värsta bilsjuka att lägga sig. Först 4 tim i taxi från Huay Yang till Bangkok, övernattning i Bangkok, och sedan ytterligare 4 timmars taxiresa från Bangkok till Koh Chang + färja som tog ca 30min. Men, jag skall säga er att det ÄR SÅ VÄRT DET!!!! Åååå, vi blir bara kärare och kärare i den underbara ön. Det kändes fantastiskt bra att vara tillbaka.

 

Eftersom det var jul och nyårsfirande på gång hade det varit otoroligt svårt att hitta någon stans att bo under de 10 nätter vi planerade att stanna. Många thailändare vill fly kaoset i Bangkok och drar då ut till öarna på sin ledighet. (Många verkar vara lediga över nyår). Vi hade därför fått boka in oss på inte mindre än 4st olika hotell för att få ihop de nätter vi behövde. Det kändes faktiskt riktigt spännande att få prova på hur det är att flytta runt och ta de boendena som finns. Nu är vi "backpackers"!

 

När vi då väl anlänt till Koh Chang fram åt kvällen började vi med att checka in på ett ganska sunkigt guest house ställe som låg en bit längre ner på ön än vad vi tidigare bott. Det hade dock ett flott namn, Saint Tropez, som vi snabbt bytte namn på till "sunk tropez" . Stället drevs av en fransman och låg ganska avsides. En bit efter Lonely Beach, för er som känner till Koh Chang. Rummet var mycket enkelt och luktade väldigt mycket mögel, men med stora sängar så vi fick lätt plats. Dessutom skulle vi ju bara stanna 2 nätter så det var ok. På Lonely Beach är det mer ungdomar än på White Sand Beach där vi brukar hålla till. En fin lite mindre strand och mycket billiga restauranger och enkla ställen att bo på. På dagen var där ganska så lugnt, men jag kan tänka mig att det är mycket fest och party på här kvällar och nätter. Vi fick även hyrt oss en moppe så vi kunde åka runt på de häftiga, backiga och djungelaktiga vägar som finns här på Koh Chang.

 

Nästa ställe vi flyttade till var en stor hotellanläggning (KC Grande) som ligger på vår favorit strand "White Sand Beach". Vi fick en pytte liten men mysig stuga med perfekt läge direkt på den fina stranden. Vi fick verkligen knö ihop oss alla fyra i en dubbelsäng (det fanns bara en liten liten stuga kvar). Men eftersom man inte är så mycket i stugan förutom när man sover gick det också bra. Sara började ofta sin dag kl 7 ( innan det blivit alltför varm) med en lång löptur på den fantastiska stranden. Efter några dagar börjar de som arbeta på stranden känna igen henne och vart vi än kom så hejade de på Sara och kommenterade att hon var så morgonpigg och hurtig. Jag tror inte att thailändare överlag är speciellt hurtiga och de har väldigt svårt att förstå vitsen med att motionera. De tar moppen överallt, oavsett hur kort eller långt det är! 

 

Nu drog det ihop sig till nyår. Hela Koh Chang var proppfullt av både europeiska turister samt thailaändska turister (väldigt många thailändska ungdomar). Vi hade återigen fått flytta och nu bodde vi på ett lite större hotell. Eftersom det var nyår såg hotellet sin chans att tjäna lite extrapengar och tvingade alla sina gäster att köpa dyra biljetter en nyårs supe´ som de skulle ha senare på nyårskvällen. Jag tror att alla de lite större hotellen gjorde så här. Det skulle komma visa sig bli ett minne för livet...

 

Vi kommer att berätta mer om vårt nyårsfirande i nästa inlägg!

 

hälsningar Anneli & Sara

 

 

 I Bangkok finns det många höga hotell.